I fräsen sitter normalt arbetsstycket fast i ett skruvstycke eller på fräsens bord, medan det skärande verktyget roterar. Det är förvisso vanligt att arbetsstycket fästs upp på ett rundmatningsbord, och då kan arbetsstycket vridas mellan fräsoperationerna eller till och med under pågående fräsoperation om man behöver en diameter som är större än de 400 mm svarven klarar.
I fräsen fräser man oftast, men det är nästan lika vanligt att man borrar eller gängar eftersom maskinens digitala mätskalor ger en utmärkt koordinatangivelse så hålen hamnar på rätt ställe. Innan man börjar fräsa måste man veta var mitten av arbetsstycket är, oavsett om det är runt eller fyrkantigt, så det blir lite pyssel innan man börjar fräsa.
Det är mycket vanligt att man riggar om fräsen och byter skruvstycke till rundmatningsbord eller delningsapparat, ibland flera gånger om dagen. Själva fräsoperationen utförs med ett skärande verktyg som pinnfräs, fräskrabba eller arborrhuvud vilket kanske är konstiga namn för den som inte arbetar i en mekanisk verkstad, men alla verktyg löser olika uppgifter. På bilden ovan syns en 20 mm pinnfräs medan på bilden till höger en borrchuck är monterad då den rostfria ringen slutligen ska få styrstift inborrade på den största ytterdiametern. Först hittar man positionen på hela arbetsstycket, sen borrar man ett litet centrumhål med en dubbhålsborr, därefter borrar man med en snabbstålsborr som är någon millimeter mindre än det färdiga hålet, och efter det rymmer man upp med en snabbstålsborr som är ca 0,1 mm mindre än färdigt hål för att slutligen ”brotscha” eller ”riva” in hålet till färdigt mått vilket t ex kan vara 5,99 mm.
